Bygg upp, riv ner - repeat
Hebbe får knappt ha grimma på sig för tillfället, ännu mindre sitta fast på gången. Därför har jag borstat och pysslat i boxen de få dagar jag varit hemma, fram till igårkväll.
Vid nattning fick jag nog av hans långa man. Så jag ställer honom lös på gången. Backar ett par steg och får se hela honom i ordentligt ljus för första gången på 1,5 månad. Ville bara gråta. Han har rasat i vikt, man ser revbenen. Han har även tappat massa muskler... Trodde aldrig att hästar kunde tappa muskler så snabbt?! Sen att han är långhårig gör inte helhelts intrycket bättre, men de kan jag ta. Mamma berätta att första gången hon tog hem honom från kliniken va han riktigt deprimerad och ville inte äta ordentligt.
Jag har kämpat så med den här hästen och nej det här är inte vårt största bakslag, vi har gått genom värre. Men nu orkar jag snart inte mer. Älskar denna häst så så mycket. Min själ gråter över att han inte mått bra. Att han gjort sig illa igen, och igen. Vad har han gjort för att förtjäna det? Vad har jag gjort?
Han fick en makeover i den mån en sax klarar av. Sen fick jag påminna mig själv om att sparken ändå tog bra. Veterinären sa att hade han fått den mitt i pannan hade det varit slut. Nu står han i sin hage med sina kompisar och är glad. Ser ut som jag vet inte vad, men han är sig själv igen - tiggig, busig och glad <3
