blocher

Jag hade hoppats, önskat och trott - att jag aldrig skulle behöva skriva ett sånt här inlägg igen. Att en sån här dag skulle komma visst jag väl, men att det skulle ske så snart och att jag fortfarande bloggade den dagen, det trodde jag inte. Men nu måste jag skriva att jag återigen, med tre år emellan, fått säga hejdå till en av mina bästa vänner, min äldsta vän och min första egna ponny... Cavat <3

 

27 december 2016 - alltså i tisdags, i förrgår- åker vi till kliniken för ett återbesök med Cavat för att kontrollera hans magsår- att han aldrig skulle få åka med hem igen visst jag inte då jag lasta ut honom... Veterinären trodde på att magsåren var en sekundärskada och att det verkliga problemet låg någon annanstans. Ett ultraljud bekräftade misstankarna och det var inte förrän vi stod hos veterinären igen, som kopplade ihop undersökningarna, beteendet och prover, som jag började förstå att det här är illa. Men inte kunde det väl va slutet?... Timmar senare säger jag hejdå till min lilla ponny, ber honom hälsa på Snapps från mig och viskar i hans öra att vi snart kommer att ses igen <3